Konst och vår enorma potential (eller "det är inte porr, det är politik")

Rabalder, som jag är konstnärlig ledare för,  uppträdde häromkvällen på invigningen av Dugges nryggeri strax utanför Göteborg. De lanserar ett nytt Kulturöl, där 1 krona per såld flaska går till en kulturfond som skall dela ut stipendium. Dugges brygger väldigt gott öl, de tycker att öl passar till en massa andra saker än fotboll, som t.ex. konstmusik och jazz.

Vi gav en del av vår burlesqueshow, där vi hänger oss åt att lösa upp begrepp som könsidentitet, låter våra röster och kroppar stå i centrum helt oavsett ålder, utseende eller retuschering, och där lusten till liv, paassion och personligt uttryck får flöda fritt. Publiken stod upp och vrålade, efteråt blev vi översköljda av omtumlade och glada människor som ville uttrycka sitt gillande. Utom en kvinna som var förfärad; "Det här är ju porr", sa hon. Nej, tänkte jag. För mig är det politik.

Konsten och vår delaktighet i den, det som händer med oss när vi får möjlighet att uttrycka oss själva, det vi innerst inne är, prova vilka vi skulle kunna vara, prova nya identifikationer, nya möjligheter, leka med nya världar, allt det frigör en enorm potential. Efter en riktigt bra föreställning, när man gått utanför sina egna gränser, blivit ett med det som vissa kallar Gudomlig inspiration, andra Flow, åter andra sitt Jag, Själen; det större medvetandet, då är allting möjligt. Energin som flödar skulle kunna förändra världen i ett nafs. 

Och ja, man har blivit en bättre människa, en bättre världsmedborgare. Att  ara delaktig ett konstskapande gör att man expanderar, får ett större perspektiv, ett vidgat medvetande. Det roliga är att det finns forskning på sånt nu. Professor Pier Luigi Sacco från Milano har forskat i många år, och kan visa att människor som deltar i kulturella och konstnärliga aktiviteter sopsorterar mer, blir mer sällan sjuka, och ligger kortare tid på sjukhus när de väl blir det, att hur mycket konst som genereras i ett samhälle har en direkt koppling till hur många innovationer som uppstår och också har en direkt påverkan på hela samhällets utveckling.

Konst gör oss tillåtande, mångfaldiga, med konst behövs ingen integration, konstskapande är per default redan integration i sig självt. 

Vi pratar om "queer"; är det inte det vi alla är? Helt egna, med helt egna uttryck som kan åstadkomma precis vad som helst när de får bubbla fram. För vem passar exakt in i normen och vem sätter den? Min övertygelse är, att när vi tillåter oss själva att vara de levande konstskapare vi alla är, bidrar vi till en bättre värld för oss själva och andra.