Stop having a boring life

Det känns inte som att jag behöver skriva något i dag. Den här videon säger allt. Konst på hög nivå. Onödigt att förstöra den med remixar. United önskar er en trevlig dag.

http://www.youtube.com/watch?v=yWI77Tln5SE

Konversation på Konstkalas

På 4-årskalas. A:håller sig i bordet och gör en arabesqueliknande pose.
A: - "Jag är världens bästa ballerina".


 T och 2 jämlikar kommer rusande uppför trappan. 
T:-  "VAR ÄR DOM?!" 
Alla tre rusar in på toaletten med dragna svärd. Dom jagar spöken. 
Barn är konst.


När jag var 4 gick jag på Lek & Pyssel och var kär i Robert.
Vi satt alltid vid änden av långbordet när det skulle pysslas.
Eftersom vi tyckte det var töntigt med barnsånger som "Blåsippan ute i backarna står" brukade vi kontra med "Hej baberiba": Den tyckte vi var bättre. Vi brydde oss inte om att de andra barnen höll för öronen och att fröken försökte upprätthålla "Blåsippan" i någon slags sångbar form.


Det var vi mot världen.
Vi var oövervinnliga.
Vi var lyckliga.
Vi var i flow.
Vi var varma, rosiga om kinderna, i extas.
Vi var absorberade av ljudet vi själva skapade.
Vi hade hajjat något nytt.
Vi hade sanningen.


Barn är konst.


Åter på 4-årskalaset.
En av spökjägarna har en medalj runt halsen.
- "Jag har sprungit ett lopp", förklarar han.
- "Jaha, säger jag, Hur lång sprang du då?"
- "Flera mil" svarar han nöjt.


Han är kung.
Han har sprungit precis hur långt som helst.
Bara han själv bedömer värdet av sin prestation.


En stund senare kommer han upp för trappan och är lite ledsen.
- "Jag kan inte lösenordet" säger han.
Spökjägare 2 kommer upp även han.
- "W är lite ledsen för att han inte kan lösenordet" säger W:s pappa.
Spökjägare 2 ser för ett ögonblick lite konfunderad ut, trots deras gemensamma tema är det högst troligt att alla Spökjägarna befinner sig i varsitt, helt eget universum. Men han finner sig snabbt.
- "Det kan va den här om du vill" säger Spökjägare 2 och viftar med en pinne.
- "Jaha!" säger W och lyser upp.
De springer genast ner och fortsätter.
Själva vet de precis med vad.


Barn är konst.

Kafka, konst och katastrofer

Det verkar som att världen är på väg åt två håll. Eller fler kanske. Å ena sidan... ja, ni vet, allt det där med planeten, människorna, klimatet, länderna... å andra sidan har man kommit på att chefer blir bättre ledare om de får analysera Kafka och lyssna på musik.

Varför tycker jag att det är viktigt?
Kafka mot Klimatförändringar?

Jo men jag tror det.

Jag tror att vi redan vet allt vi behöver veta. För att gå rätt väg menar jag.

Vi har utvecklat civilisationen med lite sociala medier, rymdfärjor, bakmaskiner och andra grejer - men vi är samma varelser som vi varit i evigheters evighet - och att skapa, uppleva och vara delaktig i konst har alltid varit en livsbetingelse.

Konsten har drivit oss framåt. Konsten är allas egendom, allas rättighet.
Ta en sån enkel sak som att musikutövande är den enda kända sysselsättning som aktiverar hela hjärnan. Hela hjärnan. Jag har svårt att tro att en person som använder hela hjärnan tycker att massvåldtäkter är en bra metod för att komma upp sig i karriären, eller för den delen försöker begränsa mänsklighetens yttrandefrihet genom att kontrollera sociala medier. Eller en massa annat man skulle kunna ta upp.

Tänk om Hitler hade fått måla sina tavlor i ungdomsåren.

Vi har helt enkelt inte råd med att inte se konsten som en del av oss, av vår vardag, av våra liv.

Just nu spelar någon såg på TV. Det måste ligga i våra gener - att göra ljud - att göra konst - att hitta på nytt - att ifrågasätta om det som verkar vara en såg är just en såg eller något helt annat - att se och uttrycka möjligheter.

Coolt om vi väljer att gå den vägen. Konst für alle som Peter Wahlbeck skulle sagt. Då kanske Danmark inte har dränkts av smältande glaciäris om 100år och folk kanske mår bra och har skoj hela tiden. Fårgan är hur det kommer tt påverka BNP?

http://www.dn.se/kultur-noje/pa-chefskurs-med-kafka

(Dessutom tycker jag det är jätteroligt att stavningskontrollen inte markerad "ungdomsren")