Alltså - jag blir aldrig nervös.
På riktigt.
Jag kan inte minnas när jag sist blev nervös.
Jag minns vagt hur det kändes att vara nervös, nån gång när man skulle sjunga på sin konfirmation och hjärtat slog så att det borde ha synts utanpå kroppen och hörts flera mil.
Alla sa att det inte märktes.
Jag insåg att man kan hålla masken.
Jag var nervös för mina kanske 15 första stora produktioner, framför allt för att släppa iväg skådisarna in på scen, och själv sitta i publiken och inte kunna vråla "BRYT!" - bara sitta där och tvingas till en tillkämpad tillit blandad med ett förtvivlat hopp om att de skulle göra som de skulle.
Sen gick det liksom över. I en omärklig fade out rann nervositeten iväg i ett nästan sjukligt tillstånd av att när-som-helst kunna gå på scen och göra vad-som-helst.
Det var lite nervöst första gången jag uppträdde naken. Nu tycker jag att det blir för sällan.
När jag klev in på mitt eget bröllop var jag verkligen orolig för att det inte skulle kännas att det var på riktigt, utan bara sådär som när jag går in på scen och spelar en roll. Brudrollen. Jag fick verkligen fokusera på att vara totalt närvarande och upprepa som ett mantra; "det är på riktigt", "det är på riktigt".
Det gick bra faktiskt, men det var svårt.
Men nu.
Jag ringde S idag och berättade i överdrivet målande ordalag om hur fullständigt ohejdat supernervös jag är inför releasen.
Inte för musiken - jag älskar den - inte för bandet - det är de grymmaste - inte för C och S som körar - de kan allt - utan, förklarar jag för S, för att det inte skall komma någon.
Jag kanske helt enkelt inte har några vänner.
S förklarar i sin tur metodiskt och kärleksfullt att det kommer att komma massor av folk och att det blir en jättebra konsert.
Jag gör som ett lättat barn; säger typ "vad bra" (eftersom S har sagt det är det sant) - och samlar mod.
Sen sätter jag mig och börjar skicka ut inbjudningarna till releasepartyt. Några i taget för säkerhets skull. Och dricker två koppar kaffe.
Jag är ju ändå skivbolagsdirektör.
Man får ju ta lite ansvar för sin personal..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar