United Arts Liberation: Flagnad färg. pop och kompislyx

"Jag har inte läst din blogg på länge heller" sa min vän M i det lilla huset på den fina västkustön.
(Det är roligt att stavningskontrollen just nu felmarkerar "blogg" och även "blog" och föreslår isärskrivning av västkustön och av isärskrivning).

Det kittlar i magen. Jag ler (ganska stort tror jag).
Jag tror aldrig att jag kommer att vänja mig vid den otroliga känslan av ren och skär lyx.

Lyxen att en massa människor läser det jag skriver, lyssnar på min musik, kommer på mina föreställningar, svarar på mina inlägg på facebook, sparar mina sms (i flera år har jag förstått...)för att de tycker att det är så hysteriskt roligt att jag skriver så mycket fel.

Det är stort nog att ens vänner gör det, men en massa okända människor, som dessutom tar sig tid att ibland leta upp ens adress och skicka ett kort eller mailar och skriver fina saker, det är... gigantiskt, ju.

Nu skulle jag egentligen ha semester, men när jag träffade M på ön (ja man märker inte att det är en ö. man kör liksom bara dit) började hjärnan spinna. Den är konstruerad så. Hon bor i ett pyttelitet hus med lite flagnad färg på ett semesterställe där folk betalar miljontals kronor för en stuga på 40 kvadrat.
Det är otroligt vackert där och man kan gå och plocka japanska ostron direkt ur havet och grilla (säger de som äter sånt). Annars kostar det 40kr styck i delikatessbutikerna. Ogrillade. (Stavningskontrollen föreslår här "oscillogras").

I vilket fall, vi drack kaffe, jag tänkte ut en föreställning under tiden, åkte hem och översatte en låt som jag tänker övertala M att sjunga i den, fick en bok med posten och började genast tänka på kommande manusbearbetning, kände mig upprymd av dessa tankar, drack ett glas halvtorrt rosé och bestämde mig för att köpa en sportbil.

Det kan ha varit M som satte igång det, i kombination med den flagnade färgen. Det operfekta som gör att det blir helt perfekt. Hjärnan vill inte skapa om det bara finns perfekta, färdiga lösningar på allt, om det redan är iordningställt och klart.

Som stavningskontrollen. Den hade ju inte varit ett dugg rolig om den hade varit rätt.

Jag kommer alltid att vara oerhört ödmjukt tacksam för alla som vill ta del av det som sprickorna i fasade, den ofärdiga, det operfekta, taggtråden och livets skira, sköra, skönhet triggar mig till att skapa. Just nu kommer jag att skapa sjukt mycket tror jag. Snart dags att börja spela in nästa platta.

Här kommer i alla fall några bilder på United Arts Liberation i den fina klädsamma röda soffgruppen